Idag var det exakt ett år sedan min morfar lämnade livet. Förföljdes av minnerna hela natten och har därför inte orkat gå till skolan idag. Mamma trodde jag hade feber så hon lät mej stanna hemma. Har nog lyckats framkalla den febern själv. Låg i sängen och funderade på vad jag gjorde för ett år sedan. Låg och inväntade det klockslaget då jag skulle ha vart utan min morfar i exakt ett år. Har överkonsumerat kanelbullar och känner mej kall och trött. Det finns så mycket jag borde göra, men för ett ögonblick lägger jag det åt sidan. När mamma kommer hem så ska vi till morfars grav. Har inte vågat gå dit på länge. Tror inte människor förstår riktigt hur mycket jag älskade min morfar. Han och mormor har alltid varit som mina extra föräldrar. Jag har gämt haft dom. Dom ställde gämt upp, och dömde en inte. Dom älskade en hur man än var. Det var därför som en del av mej försvann när morfar en dag inte längre fanns. Det gick så fort. Jag som trodde att han var odödlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar